Marie Märestad

Jag fick min första panikångestattack som mycket liten

Någon som stod mig nära tog livet av sig. En annan hotade med att ta sitt liv vid flera tillfällen.
Jag var livrädd! Endast 10 år gammal.

Jag var livrädd att den jag tycker om skulle lyckas med sina försök, med sina hot.
Ett enormt stresspåslag, dygnet runt under flera år….

---

Idag vet vi vad som händer med ett konstant stresspåslag.
Dagens samhälle!  Den ene efter den andre trillar dit! Neurasteni, nervutmattning, utmattning, utbrändhet. Kalla det vad du vill!
Kanske just du är drabbad? eller kommer att drabbas?

Du blir knappast utmattad efter några månader. Det krävs år!
Antagligen har du inte varit medveten om att du har befunnit dig under ett ökat stresspåslag under mycket lång tid. Kanske kom det som ett brev på posten..?  
Du har levt i förnekelse under flera år.  Omedveten om ditt beteende.  Ingen kontakt med din kropp, ingen kontakt med dina känslor, utan bara matat på, år ut och år in…
Autopilot, ekorrhjulet har tagit över.
Och kanske har du, liksom jag något under ytan som ligger och pyr?

När du väl drabbas tror du att du inom några dagar ska vara tillbaka, att allt ska bli som vanligt igen.  
Lika många år som det har tagit för dig att bygga upp stressen, kan det ta att ta sig tillbaka. Med rätt hjälp kan det gå snabbare. Här krävs proffisionell hjälp.
Har det gått för långt hjälper det inte att bli sjukskriven några dager för att gå hem och vila.

Mitt råd! Bli medveten i tid. Stanna upp och reflektera då och då1

-------
En ångestattack! Två ångestattacker…. tre…  
Jag visste inte då var det var. En känsla, så obehaglig, men så bekant! Den känslan kom att bli en vana. Ett naturligt tillstånd i mitt liv.

Ett tillstånd som så småningom ledde mig rakt in i ett destruktivt beteende.
År av självmordstankar med ätstörningar som följd och konstanta mardrömmar, mardrömmar som förföljt mig ända upp till 35 års åldern.  Det är först på senare år som mardrömmarna börjar mattas av..


Min kropp befann sig under ett enormt stresspåslag under många år.  Trots det stora stresspåslaget, som blev en del av mig, var jag tvungen att vara stark!
Jag får inte visa mig svag! Får inte visa vad som döljer sig under ytan, samtidigt som jag kände att jag måste ta hand om alla andra!  Jag hittade strategier att hålla mig på ytan. Strategier som kan tyckas hållbara, men som i längden var förödande.

För vad händer när man döljer,  trycker undan smärta, känslor under en längre tid?

Konstanta smärtor i kroppen, problem med magen - läkaren kallade det ”colon irritabel” Klassisk problematik. Vidare till konstant halsinfektion med täta förkylningar, hjärtklappning, hjärtrus, sömnsvårighet  osv  ….   Idag är jag nästa helt fri från mina symptom!

---

Med mitt stora fokus utåt växte ett medberoende långsamt fram, ett medberoende som inte gav mig en chans att hitta mig själv.
Utan att hela tiden känna in läget, känna in andras känslor, ta andras känslor, göra dom till mina egna. Men dom var lång ifrån mina egna.  Jag hade inga!!
Med en störd bild av verkligheten gick jag vidare i livet…..

 

Läs mer om utmattningsyndrom här!

 

 

 
 


 

 

 

 


 [MM1]